Vad gör man när livet vänder dig ryggen? Eller snarare vad gör du då lusten för allt försvinner? Då din energi bara poof! Försvann ifrån allt. Allt man vill ha är någon snygg och snäll bubbe som är rolig och vill finnas där i vått och torrt som man själv fallit för. Tror nämligen det är dags att ringa jultomten om den där rosa enhörningen ändå. Hade nästan en där. Det erkänner jag. Men fan vad jag tvivlar. See, det är en massa hopp på ja och nej och jag vill inte ha det. Vill ha ett ja eller nej vill bara veta. Vill inte bli undangömd eller att "min" man ska vara osäker på mig. Ska jag dedikera mig till någon så ska aset vara 1000 på mig också. But yeh. Kan inte förneka det. Jag gillar honom, jag älskar honom. Vill alltid infinna mig i hans armar. Men ja. Jag förnekar det inte längre. Och det irriterar mig. Tänk om jag kunde flyga iväg till ett annat paradis, ett underland, något underbart.