Direktlänk till inlägg 16 oktober 2016

för jag kommer le igen.

Av Ronja Forsman - 16 oktober 2016 03:24

Jag flyter omkring i ingenting. Eller kanske i totalt mörker. Möjligen. Mitt hjärta känns som om det ska spricka. Igen. Titta bara på poeten här. Hon som ska vara så bra. Så cool. Ha sån koll. Men det har jag verkligen inte. Jag försöker. Men det är allt. Jag försöker. Jag ger alla ett leende och ett skratt. Men jag vill skrika. Jag vill gråta och skrika och slå till dom som står framför mig och skrika lite till. Börja skälla ut dom. Vill be dom att skärpa sig. För vad vet dom om redig smärta? Vad vet dom om att vara så skräckslagen att du fryser i ren skräck? Jag tror inte att dom vet så mycket om den känslan. jag tror inte dom innerligt förstår vad att ha det svårt innebär. Alla har sin gräns. Man ska inte jämföra sig nej. Jag vet. Men inne i mitt huvud är det det som pågår. vad inte helvete vet ni igentligen om att lida? Har någon någonsin tagit allt av ditt psyke? Har någon någonsin krossat dig så djupt att du knappt vågar andas fel? Har något gett dig så djupa sår att du knappt vågar andas länge för vem vet vad som kan hända? Precis. Vet man så fine. Men gör man inte det. Ja.
När jag behövde någon så fanns ingen. Den som fanns skadade mig ännu värre, utnyttjade mig på ett sådant brutalt sätt. Jag är missnöjd. Jag är förkrossad. Men jag ger världen ett leende varje dag. Även om jag vill dö varje sekund. Enligt myndigheter borde jag ha tagit livet av mig. Så låt mig ställa er den här frågan. Vem i helvete tror ni att ni är som gnäller på att mamma inte tillät er gå ut eller något sånt? Gnäller för att ni inte har tillräckligt många vänner. Snälla. Kom och gnäll när ni har något att komma med.
Varje dag känner jag hur hjärtat kvider. Det hugger så hårt att jag ibland tappar balans, måste hålla i något för att benen inte ska vika sig under mig. Men det är för det mesta lättare än så. Men smärtan är olidlig. Men det är okej. Jag kommer le igen. Oavsett hur ont det gör. Oavsett hur många gånger som tårarna kommer rulla nerför mina kinder. Så är det okej. För jag kommer le igen.

 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Ronja Forsman - 26 januari 2017 04:29

A new start some could say. Say hello to Claire. I may turn bitchy, I may get an attitude now. but what are you going to do about it? Now I truly care. Now im upset. Im not getting revenge on anyone. I will just leave an giant black hole in your hear...

Av Ronja Forsman - 24 januari 2017 07:50

There is no right nor wrong. All that is are most of the humans opinion. I mean. As for animals do any of you believe that they would consider on doing this or that or not because it would be right or wrong? No I don't think so. Of course if an anima...

Av Ronja Forsman - 13 januari 2017 02:50

Var ju fan inte igår, well hej? Ja. vad gör jag nuförtiden då? ritar, as always. Studerar och har just hittat en underbar serie som heter ''the 100''. avundas Octavias och Lincons relation u..u så  söt och underbar men stark också. And yeah sen har v...

Av Ronja Forsman - 19 november 2016 22:39

Det är äckligt. Jag vill inte grina. För det känns patetiskt. Men det skulle vara så lätt. Att bara öppna några burkar och slinka ner dom genom halsen. Ville be om sömntabletter. Men det skulle inte gå. Hela burken skulle slinka ner. Jag var nära för...

Av Ronja Forsman - 18 november 2016 17:40

Okej nu sitter jag här på bussen påväg till en läkare för att ta tag i stuff. Här sitter jag med min scarf som är dränkt i en doft som jag inte kan få nog av. Den där doften som får mig att kura ihop och somna så gott. Som en liten valp. Så lojal och...

Presentation

Fråga mig

22 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
         
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Oktober 2016 >>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik


Ovido - Quiz & Flashcards